Copyright

NE-AT

A division of Impact trading plus 131 c/c

 

 

Denna berättelse är skriven av en okänd författare, som uppenbarligen har god erfarenhet av Kriminalvården, och som tydligen ”vårdats” på Kriminalvårdsanstalten i Västervik under år 1995. Läs och begrunda

 

Vården: Drypande ironi

 

Jag har under alla år jag figurerat i kriminalvården frågat mig "Vad är Vården"??

Den enda vård jag upplevt skulle i så fall vara tandvården, för det är den enda vård jag fått. Och den får den intagne kämpa för att få efter ett antal turer i olika instanser med ett antal avslag. Då kanske han får igenom sin anhållan om den tandvård han enligt lagen om kriminalvård i anstalt och som kriminalvårdens författningssamling ger anvisningar om att han har rätt till.

 

Den uppfattningen jag fått av Kriminalvården är att den har ett repressivt och samhällspreventivt syfte, inte rehabiliterande och återanpassande som den borde vara. Enligt min uppfattning och erfarenhet har kriminalvården inte någon vårdande funktion, den ger heller inte någon hjälp till den intagne att återanpassas till ett normalt liv inom av samhället uppställda ramar. Slutsatsen kan endast bli att kriminalvården bara går ut på förvaring av den intagne, samt att skydda samhället från den intagne periodvis och att säkerställa kriminalvårdens egna jobb. Såtillvida att klientelet inte får någon hjälp och därmed automatiskt återfaller i brottslighet enbart med syftet att sluta cirkeln. Skulle dom verkligen arbeta efter och uppfylla de intentioner som lagar, författningar och andra regler säger att dom ska arbeta efter. Då skulle dom kapa den gren dom sitter på och ganska snart bli arbetslösa, förutom ett mycket begränsat antal anställda, som skulle få just den vakttjänst det stora flertalet av dom tror är deras uppgift är. Jag är övertygad om att det stora flertalet tjuvar, narkomaner och på annat sätt kriminellt belastade skulle, om dom fick chansen att få ett normalt liv gripa den. Ja formligen hugga den med hull och hår utan något ifrågasättande, bara dom fick samhällets hjälp och stöd att komma tillbaka till ett normalt liv.

 

Ser man det sedan rent samhällsekonomiskt så har samhället gigantiska förmögenheter att tjäna på att hjälpa den dömde tillbaks. Priset för en fånge i en sluten anstalt kostar mellan tolv och femtonhundra per dag. Samma person som får full uppbackning i samhället såsom bostad och eventuellt någon arbetspolitisk åtgärd av AMU, ALU, socialbidrag mm, endast skulle kosta samhället cirka tvåhundra kronor per dag. Slår du sedan ut dessa siffror på ett år så kommer du att upptäcka vilka enormt stora summor samhället skulle tjäna på att återanpassa dessa vilsna individer till ett drägligt liv. För att inte glömma, om individen verkligen fick ett jobb, då skulle han bli en faktisk vinst för staten med all den skatt han skulle generera. Och med jobbet skulle han få ansvar, för att inte förglömma att det skulle ha den effekten att brottsstatistiken med största sannolikhet skulle sjunka.

 

Men idag går en intagen igenom "vården", (läs förvaringen) med det antal månader han blivit dömd att avtjäna, minus en tredjedel som kallas villkorlig frigivning.

"Villkorlig frigivning" (Helgarv) Det borde rätt och slätt heta "På återseende tjuvdjävul" och så kunde dom förse den frigivne med en returbiljett samtidigt.

Detta är ytterligare ett instrument att hålla kvar klientelet inom "kriminalvårdens" ramar. Inför frigivningen står den intagne, som i många fall är en utslagen och vinddriven individ, med en biljett till den kommun där han är skriven i ena handen och en kasse med tillhörigheter i den andra. Troligtvis har han betalningsanmärkningar och hyresskulder i bagaget med den följden att han står utan bostad den dag han blir "frigiven". Med dessa förutsättningar plus det faktum att socialen, den instans som skall fungera som vårt yttersta skyddsnät, bara betalar ut cirka åttio kronor om dagen till den nyss frigivne att klara sig med bäst han vill. Vi tar en kritisk granskning av dessa åttio kronor, som jag personligen tror är högt räknat, vad räcker dom till? Mat ? Nej utan egen bostad med möjligheten att laga mat så blir det en omöjlighet, då har man redan där sett till att göra det omöjligt för den frigivne att klara sig på utsidan utan att begå brott för att försörja sig.

Med andra ord han får leva ur hand i mun och hoppas på välviljan hos de vänner han eventuellt har kvar, men för det mesta består hans så kallade vänkrets av likar och därmed är steget tillbaka till fängelset helt säkerställt. Slutsats, rundgång och arbete tryggat för cynikerna som jobbar inom "kriminalförvaringen".

 

Inom kriminalförvaringen har dom börjat med något som kallas för kontaktmannaskap, dessa så kallade kontaktmän ska såvida jag förstår sköta allt det som assistenterna gjorde förut och med samma kompetens. Min erfarenhet är att håller man inte blåslampan under arschlet på dom så får man ingenting gjort. Dom saknar totalt kontaktytor, alltså fullständigt inkommunikativa. Och lyckas man med konststycket att få något gjort så är det med största sannolikhet inte "kontaktmannens" förtjänst och detta får till följd att det skär sig ytterligare i relationen Intagen - Kontakman.

 

Inom kriminalvården existerar även en hierarki som verkar väldigt strikt med olika nivåer som har en kommunikationströghet som skulle få en lam snigel att känna sig som en formel 1 förare i en Ferrari i trehundra knutar. Det finns även ett revirtänkande som skulle få en kåt jycke, som pinkar in sina gränser under hyndans löptid att bli frustrerad. Sen har vi vådan av att låsa in ett större antal människor i ett begränsat utrymme med en påtvingad samvaro. Det uppstår slitningar, konflikter och mental ohälsa. Med den uppenbara effekten att det skapar en miljö där det frodas en utpräglad retarderande psykisk hälsa.

 

Funderingar från en vårdtagare

 

En cellsam betraktelse av kriminalvården i allmänhet

och av

KVA Västervik i synnerhet

 

Av fånge 95/72

 

All kopiering, eftertryck, publicering eller citat av denna bok förbjuds, för närmare info eller för att ansöka om rätt att trycka, kopiera, publicera eller citera, kontakta oss på E-post. All överträdelse kommer att beivras och kan resultera i böter eller fängelse.

För tillstånd skicka E-post till NE-AT

ne_atcap@hotmail.com